Nytt namn, gamla tankar, nya idéer

Senast jag skrev här var visst 2012 och de gamla inläggen, som inte var så många, ligger kvar här. Men tanken är nu att jag här ska skriva ned lite funderingar om mitt projekt ”snickra på ditt köksbord” www.snickarbord.se

Men det kan nog hända att det dyker upp en och annan tanke om livet också.

Nu går vi in i vecka 38 och man anar att hösten är på gång. Även om väderleksrapporterna lovar varmare väder nu i veckan. Själv tänker jag komma igång med att snickra några småsaker på min nytillverkade arbetsyta. Filma det hela och lägga ut på Youtube.  Inser så smått att detta tar rätt så  mycket tid. Men det är kul. Och jag får fundera mycket på olika enkla lösningar som jag i normala fall, när jag snickrar, inte måste göra eftersom jag ju har en hel snickarverkstad att tillgå.

Idag, måndag 17/9 tänkte jag att vi skulle titta på olika sätt att sammanfoga ett hörn och göra något fint av det. Det lutar åt en ljusstake.  Kanske får vi till ett litet smycke också. Tog ned ett gammalt äppleträd i trädgården igår och då fick jag några fina bitar att slöjda av.

Väl mött vid köksbordet. Jag börjar med en kopp kaffe……

Stefan

Bålgetingar är magnifika varelser. Speciellt när man har förmånen att beskåda dem på 5 cm avstånd. Fråga mig, jag vet. Det hela började med att jag bygger en glasveranda på lillstugan. Har hållit på med detta i någon vecka och under denna tid har jag haft tre följeslagare. Den ena är tjuren Nils som betar 10meter bort och ständigt hejar på mig med sina avgrundsvrålsliknande råmanden, den andra är katten Allan som brukar sitta en bit bort och betrakta mina förehavanden med en blick som om han ville säga ” så där skulle aldrig JAG gjort”.

Den tredje är Bålgetingen. Måhända anser han att han är i sin fulla rätt att störa mig eftersom jag rivit ned deras gamla bo, men jag brukar spraya lite avfettningsmedel på honom och då drar han iväg som en trimmad missil ut över åkern Han har dock dåligt minne för han brukar återkomma ett par gånger per kväll.

I kväll höll jag på att limma fast några små träbitar när jag råkade tappa limflaskan ned i väggen. Kanske inte hela världen men nu var det ju så att den var åtminstone halvfull och jag hade betalat 79 kr för den så jag ville gärna få upp den igen. Den låg dock lite illa till men om jag knölade ned vänsterarmen så långt jag kunde och pressade armbågen förbi ett par snävt satta reglar så kunde jag känna den med långfingret. Ansiktet pressades hårt mot fönstersmygen och jag pillade frenetiskt med långfingret och fick till slut tag om flaskeländet. Det var då det började köra ihop sig.

Armbågen som jag pressat förbi de där reglarna gick inte att dra tillbaka igen. Jag satt fast. Jag drog och vred ryckte och slet men jag satt fast. Hur jag än bände och vred så satt jag där jag satt. Framåtlutad med ansiktet pressat mot smygen. Med högerarmen försökte jag lätta på trycket över ryggen genom att ta tag i en regel högre upp. Jag befann mig således i en tämligen så obekväm ställning där armbågen satt klämd, ansiktet hårt pressat mot brädan och ett begynnande ryggskott i antågande.  Vad gör jag nu tänkte jag. Hustrun var borta, lilla C sov och Linea sitter alltid med hörlurarna på så där fanns ingen hjälp att hämta. Märta, 80 bast med rollator….hm….nej hon bor för långt bort och skulle aldrig höra mig.

Det var då bålgetingen uppenbarade sig. Den flög en sväng ovanför mig som om den väntade på den sedvanliga duschen men sedan slog den sig ned på samma bräda som jag pressade ansiktet mot.

Nu vill jag bara säga att även om jag var paniskt rädd för allt vad flygfän med gadd hette, när jag var ung, så har jag ändå lärt mig att umgås med dessa varelser. Bålgetingar är egentligen ganska fridsamma, de hovrar fram genom luften som en helikopter med ett dovt brummande och man kan nästan springa ikapp dem (om man inte duschat dem) och sopa till med en tidning i luften. Sedan kan man trampa på dem. Men 20 cm bort från näsan så ser de lite mer skräckinjagande ut. Jag försökte med ett vänligt goflkräffsl (så låter det när man försöker säga godkväll med munnen mot en brädlapp) men fick inget gensvar. Istället började getingeländet att sakta krypa närmare. Jag blåste, fräste och tjoade men den bara sög sig fast i granvirket som om den kämpade mot en snöstorm. När den var ca 5 cm från mig stannade den upp och vi stirrade en evighet in i varandras ögon. En jäkla massa ögon vill jag bara säga. Inte lätt att få ett mentalt övertag där inte. När den återigen satte sig i rörelse gjorde jag ett sista desperat ryck. Jag kastade mig baklänges och tryckte ifrån med högerarmen. En träbit gav efter, armen lossade och medan jag föll ned mellan golvreglarna klämde jag till om flaskan och getingen fick en något kletigare dusch än vanligt……..Nog för att bålgetingar är stora och starka men de flyger inget vidare med trälim på vingarna………………….. Frid över hans minne!

Nils gav upp ett råmande ……………. Allan gäspade, slickade sig på tassen och jamade:

” Så där skulle aldrig jag gjort”

Betyg

Det här met att blogga är ju hopplöst. När skall man hinna det. I dag är jag hemma för jag har sprängande huvudvärk till följd av att trycket for upp. Jo jag har högt bliodtryck men det brukar hålla sig i schack men inte i natt. Så det fick bli att ta det lugnt en dag.

Men, jag satt och bläddrade i gamla papper och hittade min fars betyg. Han var född 1925 och detta var från åk 6. Sedan började vuxenlivet för honom. Det roliga med det betyget var att det var riktigt bra i alla ämnen. Det som var sämst var ”bara” godkänd i musik. Det var nog det ämne han var mest begåvad i egentligen men som vanligt när det gäller betyg så kan man inte lita för mycket på dem. Själv fick jag mina första betyg i åk 3. Med betygsskalan A-c. Sedan bytte vi ju till 1-5 för att sedan ha MVG-IG. Och nu är vi tillbaka till A-E. Ja vad skall man säga…… Det har nog inte så stor betydelse vad vi har för skala. Vi har haft olika grunder för bedömningen, målstyrd, relativ,mm,mm. Hur det än är tänkt så handlar det att läraren gör sin subjektiva bedömning. Och det är bara att lita på att den är så klok som möjligt.

Avslutar med ett citat från Alf Henriksson:

Mången diktar med grumliga ord, och folk säger…… underbart Men den som skall snickra ett användbart bord,…….han är tvungen att tänka klart!! % st 40 cm breda ekplank väntar i garaget. Hustrun väntar på ett nytt matbord (sedan 10 år tillbaka)

Blogg???

Jag har startat en blogg, säger jag. Jaha, om vadå är det vanliga svaret. Ja det kan man undra men måste det vara om något speciellt. Egentligen är det bara så att jag inte får plats på fejan med allt mitt ordbajseri. Då tänkte jag att jag tar och startar en blogg. Sedan tänkte jag att jag skulle lära mig hur det här fungerar. Än så länge så skriver jag bara, mest för mig själv. Men jag gissar att det finns en massa finesser som man kan lära sig. Bilder och annat skojigt.

Igår var jag sällsynt gnällig. Jag brukar inte tycka att det är meningslöst att sitta med läroplaner voch betygskriterier. Det är ju en del av jobbet som jag måste ta till mig. Men det blev för mycket på en gång. Och när man har jobbat så länge i skolan som jag och sett flera läroplaner med massa goda tankar bara svischa förbi utan atta det händer så mycket så kan man lätt bli lite raljant.  Sedan kan jag tycka att de som skriver detta ibland tappar fotfästet och inte förstår verkligheten. Men det hjälper ju inte att gnälla så jag får väl ge mig in i debatten istället. Funderar på det?????

I dag har jag och mina kollgor jobbat hårt med att ta fram nya laborationer till den nya Fysik 1 kursen på gymnasiet. Vi höll som bäst på att ställa samman laborationen med titeln ” Varför sprang Arkimedes naken genom Cyracusa” då jag kom på att vi borde ha en bra bild som ilustrerade detta. Min skäggiga kollega ville inte ställa upp på bild så jag började söka på nätet. Först på” Arkimedes”, sedan på ”naken arkimedes”. När inte detta resulterade i några vettiga bilder så sökte jag på ” nakna män”; bilder. Då kom jag på att jag satt på jobbet och sökte på skolans dator. Oops. Om jag nu blir av med jobbet så vet ni varför. För tydlighetens skull är det väl bäst att tillägga att jag fortfarande lever ihop med min vackra hustru och har inte vare sig sprungit in eller ut ur någon garderob. Trots suspekt googlande.

Laborationen blev i alla fall bra och det är himla kul att jobba ihop med kollegor.

Dagen avslutades med övande i bandet. Det är rena terapin. Alla borde ha rätt att bröta av sig med lite rockmusik då och då. Mycket frustration kan bearbetas med ett skrikande gitarr eller fiolsolo.

Tillbaka till Arkimedes. Han var ju en stor tänkare och matematiker som har format och påverkat mycket av det som sedan utvecklades av araberna som tog matematiken med sig när de invaderade spanien och såsmåningom så var matematiken inne i västeuropa. Om Italienarna, dvs Rommarna, brukar man säga att deras enda bidrag till matematikhistorien var att de högg huvudet av Arkimedes. Han lär ha suttit på stranden och ritat cirklar till något bevis när en Romersk soldat kom klivande rakt genom hans anteckningar. Arkimedes yttrade då de berömda orden ” Rubba inte mina cirklar” varvid soldaten drog sitt svärd och resten är historia.

Nu skulle man kunna säga att Grekerna är på väg att få hämd för detta. Risken är ju uppenbar att Grekland drar med sig Italien i det ekonomiska svarta hålet och försvinner in i Arkimedes nedåtgående spiral för alltid. Där tog den historien slut. Då får vi väl börja med byteshandel igen när Euron är borta. Men håll tummarna, för det finns en höoddsare. Italienaren Rosso har ju uppfunnit en enrgikatalysator, som han med hjälp av ett grekiskt bolag, som han nu är osams med, har lyckats sälja till ett amerikanskt bolag. (jag gillar långa meningar)Och……om det går som han tror så har vi kommit ett steg närmre evighetsmaskinen. Kall fussion. Om inte….tja då vet i tusan. Då får vi nog utveckla en ny laboration.

Saga

Det var en gång, för länge sedan en skola där lärarna var pedagoger och ägnade sig  åt att på bästa sätt se till att  deras elever lärde sig det de skulle lära sig. Lärarna hade en tjänst som beräknades efter det arbete som bedömdes behövas för att undervisa i ett visst ämne,i en viss årskurs.

Sedan kom avundsjukan. Inte kunde vi väl ha olika tjänst för att undervisa på olika stadier och ämnen. Nej lika skulle det vara. Och inte kunde vi väl ha lärare som gick hem tidigt på dagarna. Nej fy skäms. Då visste man ju inte vad de kunde hitta på. Tänk om de satt hemma och smygjobbade. eller ännu värre, inte jobbade alls utan gjorde det en annan dag.

Så kan man bara inte ha det i ett samhälle där rättvisa gäller. Nej, här skulle skipas ordning. Därför har vi i dag en skola där lärare jobbar som aldrig förr. Men inte med undervisning. Nej , vi konfererar, administrerar, tolkar läroplaner, tolkar bedömningsmatriser, skriver betygskriterier och åtgärdsprogram. Vi dokumenterar allt våra elever gör och idag hörde jag ett förslag om att vi nog borde både filma och spela in muntliga prov som vi sedan sparar i oöverskådlig tid ifall någon får för sig att överklaga.

Aktiebolaget, Svensk Elevprovning är härmed ett faktum. Om vi bara kollar lite mer vad eleverna borde kunna så kan de säkert mer!!!! Ett prov till, muntligt, och skriftligt, inspelat och dokumenterat. Rättat av kollega, inskickat för granskning, arkiverat för framtiden, bedömt enligt en 10 sidig anvisning, med hänvisning till alla olika delmoment, specificerade efter inriktning, enligt 20 olika rutor på bedömningsmatrisen,…………….då var det väl tusan om vi inte skall bli lite bättre i nästa Pisa-undersökning.

Man kanske borde stanna upp och fundera på om vi är på rätt spår. Kanske fundera på vad som gör att man trivs tillsammans i lärandesituationen. Vi kanske skulle ägna oss mer åt att planera bra och intressant undervisning. Då skulle det måhända gå åt rätt håll………………………………………I dag var jag gnällig!!!!!

Godnatt

 

Evighetsmaskinen

Nyss hemkommen från an middag med kollegorna. Vi avtackade Tommy som nu går i pension. Något av en evighetsmaskin som arbetat hos oss sedan 1969.

När han fick frågan vad det var som gjorde att han orkat arbeta ända till 67 års ålder så svarade han: Eleverna. Det är väl ändå ganska härligt att ha kvar glädjen att arbeta med tonåringar upp i pensions åldern. Det är bara att hoppas att man själv kan hålla entusiasmen levande så länge.

När jag var barn så berättade Pappa att det var någon i Åsterud utanför Hova som hade byggt en evighetsmaskin. Men, det var bara starke Arvid i Bråta som orkade veva runt den.Inte mycket till evighetsmaskin där inte. Det viktiga var kanske inte just funktionen hos maskinen. Det var nog viktigare med alla de tankar och funderingar som funnits på vägen och som väcktes under arbetets gång. Precis som med så mycket annat.

”Nog finns det mål och mening i vår värld, men det är vägen som är mödan värd” som Karin Boye en gång uttryckte det. Ibland blir jag så trött på alla mål som vi skall sträva mot. Strävansmål, och uppnåendemål, delmål och önskemål. Det är lätt att det blir självmål. ( det är kanske vägen som är målet….om inte målet kommer i vägen!!!)

Nej, om min kollega bara hade haft målen för ögonen så hade han aldrig svarat så på min fråga. Man måste, som lärare, trivas tillsammans med sina medresenärer under vägen. Inte bara längta till målet. Dit kommer vi nog så småningom, vare sig vi vill eller inte. Och då kanske vi , inne i evigheten, hittar vår efterlängtade maskin…..en evjghetsmaskin…….en makalös manick!!

 

Svart

Svart, svart, svart….var man än tittar. Nu skall svenskarna ta sig an vintern och då åker den lilla svarta fram. Då menar jag den STORA svarta högen med vinterkläder. Roade mig på hemvägen i dag med att titta på vad folk har på sig. Det var ingen munter historia. Svart så långt ögat når.  Nej jag ljuger lite. En man ser ut att ha fattat vad det handlar om. Här måste vi ju lysa upp vardagen lite. Mörkgrönt får det bli!!!

Sedan hade vi den äldre damen med rollator. Undrar hu hon tänkte i morse? Få se nu, i dag känner jag mig sprudlande glad och lycklig…..det får bli biege kappa i dag.

Du milde. Resande från t.ex. Afrika måste ju tro att vi har landssorg. Har Kungen dött ??? Är det krig ??? Är Zlatan sjuk ???? Nej det är bara en vanlig oktoberdag i sverige och vi har gett upp. Vi har landssorg. Nu blir det mörkt. Lika bra att inse detta. På med det svarta och huvudstupa in i vinterdepressionen. Det är aldrig för sent att ge upp…………

Men, i år blir det ingen snö!!! (då blir det ännu svartare). Kom ihåg var ni hörde det först. Jag har nämligen bestämt mig för detta. Alltså att det inte kommer snö. Det handlar om vilja och inställning! Och kanske lite om att hustrun hellre vill köpa bastuaggregat än snöslunga.  Hade problem med det några dagar tills jag insåg att det handlar om att bestämma viljeinriktning. Därför kommer det bara lite snö på Dunkebacken i år. ( om ni skulle läsa i tidningen om en förvirrad mattelärare som i sin enfald försöker smälta bort snön med ett bastuaggregat fasttejpat på skottkärran med silvertejp med en 40 m lång sladd efter sig, så är det bara elakt förtal). Så håll ut, snart kvittrar koltrasten igen……………………

Jodå

Här är det alltså meningen att jag skall skriva något. Vänta bara det kommer…..snart. Skall bara se till att 9 åringen kommer i säng och benen slutat sprattla. Förklaring till det senare kommer det också!!